Vulkan Villarica

I morse klockan sju började äventyret. Först en lift upp en bit så själva klättringen var 1 km i höjd. Vi blev svettiga och frös om vartannat och det var riktigt jobbigt. Men skönt samtidigt att utmana sig. Vulkanen är 2800 meter med varierad terräng med snötäcket som en bonus. Isdubbar och ishacka:). Väl uppe såg vi tyvärr ingen lava eller ens kratern pga all rök som kom upp och nästan kvävde oss. Villarica hade sitt senaste utbrott 1971 vilket gjorde det hela extra spännande. Vad som var ännu mer spännande var nervägen. I snöområdena fick vi användning för våra stjärtlappar som vi utrustats med. Vi åkte i rännor ner med ishackan som broms. Det läskiga var att framför mig hade jag en rädd tant som inte vågade åka fort och bakom mig hade jag en 90 kilos fartdåre som inte visste hur man bromsade. Paniken måste ha lyst i mina ögon när jag skrek till Camilo att bromsa och han svarar i ett moln av snö svarar att han inte vet hur man gör. Vi krockade men inte så farligt. Nästa backe körde han på en tyska för han hamnade off pist. Jag smålog i tysthet för hon hade snott min lunch på hotellet.